Litsboken LXIII 2014 sid. 16

35 år i Husås

av Roland Norrman

I mitten av nittonhundrasjuttiotalet bodde jag med min fru och fyraårig dotter i en lägenhet i Odensala utanför Östersund. Vi trivdes bra men hade en längtan att flytta till ett eget hus. Vi var på en del visningar, men hittade inget som vi tyckte passade oss.

I slutet av sommaren 1976 såg vi en annons i ortspressen om ett hus i Husås som var till salu och eftersom min fru Maud är från Ringsta verkade det intressant. Jag ringde numret i annonsen och det visade sig vara Svea Sundell som sålde huset. Då jag var yngre och bodde med mina föräldrar i en lägenhet i Östersund bodde vi granne med Svea och hennes man Olle.

Svea berättade att de bodde i huset ungefär halva året, andra halvan bodde de i en lägenhet i sta'n. Olle hade avlidit några år tidigare och Svea tyckte att det blev för mycket arbete med att sköta huset ensam och därför ville hon nu sälja. Naturligtvis tyckte hon det var roligt att det var bekanta som var intresserade av huset.

En fin dag i början av september åkte vi till Husås för att titta på huset. Svea tog emot oss med kaffe och nybakade bullar som vi intog i köket där vedspisen sprakade och spred en härlig värme. Hon berättade att huset var byggt 1914, men att det renoverats i omgångar och senast var på 1950-talet då Bojan och Nisse Johansson bodde i huset.

Det fanns inte vatten eller toalett inne och bara ett enkelt köksavlopp. Värme i huset fick man av vedspisen, öppen spis samt kaminer på övervåningen. I början av 1960-talet brann gårdens ladugård. Det var Bojan som krattade och brände löv. Det blåste upp och elden fick fäste i ladugården som brann ner till grunden. Under åren som Svea och Olle ägde huset hade de ordnat med garage, förråd samt en gäststuga med tillhörande veranda. Efter genomgång av fastigheten både inne och ute sa vi till Svea att vi var intresserade, men vi ville fundera och återkomma. Vi var ju ute efter ett året runt boende och vi förstod ju att det skulle krävas en omfattande renovering av huset.

Mauds bror Rudmar Malm hade något år tidigare förvärvat släktgården i Ringsta efter att föräldrarna köpt och flyttat till ett annat hus. Han gjorde en omfattande renovering och han bodde nu där med sin familj. Han visste ju mycket om vad som behövde göras och han rekommenderade oss att ta kontakt med arkitekt Torsten Jonsson som han själv anlitat för ritningar till ombyggnad av släktgården.

Jag gjorde som han sa och någon vecka senare åkte arkitekten och jag till Husås för att han skulle göra en bedömning om det var värt att satsa på en renovering av fastigheten Ottersgård 2:16.

Efter att grundligt gått igenom huset och gjort en del mätningar för en eventuell ombyggnad blev hans omdöme mycket positivt. Det blev inget köp under hösten men vi lovade att bara det löste sig med lån skulle köpet göras upp till våren. Allt löste sig till det bästa och under våren 1977 blev vi husägare.

Arkitekten skötte om att skicka in olika handlingar, renoveringslån, bygglov m.m. Tanken var att vi skulle komma igång med ombyggnaden under året. Men innan alla tillstånd var klara var det sensommar och vi förstod att det inte skulle bli någon inflyttning detta år.

Till hösten började jag och min far, som vid den här tiden var en pigg pensionär, att riva kök, plattor från innerväggar, ta upp golv och skotta upp åtskilliga säckar med spån som var den vanligaste isoleringen förr. Per Rigner utförde grävarbeten för avlopp och trekammarbrunn. En bekant som var rörmokare hjälpte till med avloppsrör, golvbrunn i källare och en hel del annat som man från början inte visste måste göras. En murare gjöt golv i källaren. Rigner grävde igen kring rör och trekammarbrunn. Det var nu sent i oktober, det hade börjat snöa och vi beslöt att återuppta renoveringsarbetena till våren.

Vi hade tur att få Anton Westlund (som av många räknades till bästa snickaren i Husås) som snickare och arbetsledare för ombyggnationen av huset. Den tionde april började han att arbeta. Jag hade tagit ut semester och övertid och hade sammanlagt sex veckors ledighet. Min far och jag fortsatte med rivningsarbeten på övervåningen och jag beställde och hämtade plattor, virke, gullfiber, spik och mycket annat som behövdes. Bengt-Olov Hall i Husås levererade fönster, dörrar, köket, lister m.m. Elarbeten sköttes av Scheider i Lit och till rörarbeten hade vi Gun-Jo rör i Östersund.

En sådan här renovering innebär ju betydligt mer arbete än man från början kan tänka sig men det mesta gick efter ritningarna och i slutet av september gick flyttlasset ifrån Odensala till Husås. Det dröjde några veckor innan dusch och badkar var på plats och son och dotter ett och fem år tyckte det var spännande att bada i en balja på köksgolvet.

Naturligtvis kändes det ovant att nu ha 3,5 mil till arbetet efter att tidigare haft en kilometer men den nackdelen uppvägdes av känslan av att bo i ett eget hus. På hösten 1979 återupptog hustrun sitt arbete vid Triconor fabriken. Hon arbetade kvällstid och innan bussförbindelserna blev bättre blev det många dagar med dubbla turer eftersom hon åkte då jag kommit hem.

Rune Ström var vår närmaste granne. Han var "gamstrek" ogift och bodde ensam. Han hade tidigare varit arbetsledare i skogen och vid den här tidpunkten tog han på sig skogsröjning bland annat åt Byggelit. Han ordnade så att jag fick ta reda på det röjda och på detta vis hade vi i många år ved till spisen. Som tack för detta hjälpte jag Rune att plantera i hans skog. Han var en duktig arbetsmänniska. Jag minns en gång då vi skulle plantera och det var en bra bit att gå. Rune hade gjort en ställning av en ryggsäcksmes och där placerade han lådan med plant och hängde den på ryggen. Sedan traskade han iväg och jag som var tjugo år yngre hade svårt att hålla hans takt. Rune kom att tillbringa mycken tid hos oss, kaffestunder, kortspel, åtskilliga luncher och middagar och många jular.

 Strax bortom Rune bodde Allan och Ester Aronsson. Öster om oss bodde Sven-Erik och Åsa Mattsson. Nordväst om oss bodde Per-Olov och Margit Öst och norr om oss bodde Hans-Erik och Emma Elvström och mitt emot dem Anton och Selma Öst.

För att vi som nyinflyttade bättre skulle lära känna grannarna bjöd Rune hem oss och Selma och Anton på kaffe. Jag satt och småpratade med Anton och plötsligt sa han:

– "E du nå jeren på måran?" (Är du uppe tidigt på mornarna). Jag såg nog ut som ett frågetecken eftersom mina kunskaper i jämtska var begränsade till det min hustru pratade med sina släktingar och de meningar som jag lärt mig då jag på femtiotalet tillbringade sportloven hos min mormor i Duved. Hon sa alltid till oss barn "det blir nog kär ta deg" eller "å va artut att da komme". Efter 35 år som Husåsbo är väl kunskaperna i Jämtska något bättre men än i dag hör jag ord som jag inte förstår.

Under 1970-talet flyttade det många barn familjer till Norra Lit och speciellt vår dotter hade alltid gott om kamrater och Ringsta skola hade fulla klasser av barn upp till sjätte klass. Många handlade i konsumaffären som var en plats där bybor träffades. I början av januari var det alltid julgransplundring antingen i föreningshuset eller Husåsgården. Sista april-firandet började i föreningshuset med fiskdamm, pilkastning. Lotteri, auktion och servering. Så småningom tändes brasan, det smälldes smällare och sköts raketer och kvällen avslutades alltid med ett storslaget fyrverkeri. Under många år var det midsommarfirande på fotbollsplanen i Ringsta med lekar, resning av stång och olika fotbollsmatcher. Nils-Ivar Eriksson Ringsta och undertecknad ordnade under flera somrar en danskväll på Göranssons loge. Vi tog inget inträde men alltid "gick någon med hatten" och det blev en slant till musikanterna. Den som tjänade mest var vår son som sålde korv.

 I början av 1990-talet var jag engagerad i föreningen Husåsgården och på initiativ av Rolf Holmgren gjordes en renovering och utbyggnad av den före detta skolan och Husåsgården är i dag en fin lokal där olika arrangemang äger rum.

Husås är en gammal bygd där det tidigare fanns flera affärer, post, telegraf, gästgiveri och tingshus. Här bodde tidigare riksspelmannen Karl-Ersa liksom konstnären och spelmannen Ola Gerhard. Sigvard Ottersgård var en känd Husåsprofil som gick bort för några år sedan. Han var en duktig konstkännare och författare till många skrifter både på svenska och jämtska.

Under senare år har flera barnfamiljer flyttat in och bygden ser ut att leva vidare. Som på så många andra håll har skolan och affären lagts ner och naturligtvis innebär det att folk inte träffas på samma sätt som förr.

I Husås finns en del "eldsjälar" och under många år har dessa ordnat olika aktiviteter såsom ankrace i Hårkan, kruskalas på Husåsgården, loppmarknad och olika kulturella arrangemang.

Alla våra tidigare grannar är nu avlidna eller avflyttade och i alla fastigheter är det andra boende än då vi flyttade till Husås. Naturligtvis är det mycket som händer på 35 år, barnen börjar skolan, konfirmationer och student kalas, 40- och 50- och 60-årsfester m.m. Vi har trivts bra och haft mycket roligt i Husås men att vara husägare kräver en hel del gräsklippning, snöskottning och underhåll. Man blir ju äldre och i oktober 2013 sålde vi huset och bor nu i en lägenhet i Lit och trivs bra med detta.