ÖP 2020-04-03

.Nolervik: Brita Jönsdotter dödade sitt oönskade barn - dömdes till åtta års straffarbete

Under de senaste åren på ÖP har jag varit på jakt efter berättelser ur livet. En del av dessa har fångat mitt intresse mer än andra och några kommer jag att återberätta. Brita Jönsdotter var en av många kvinnor som dömdes för barnamord i Jämtlands län under 1800-talet.

Ungefär två om året dömdes till stränga straff utan förbarmande.

Kvinnorna som dömdes ansågs vara osedliga, grymma och ondskefulla, medan männen som ofta sexuellt tvingat sig på dessa kvinnor stod helt utan ansvar.

Kvinnorna klassades som brottslingar och mörderskor i det patriarkala samhället.

Februarikvällen vid Hårkans strand hade varit kylig och himlen stjärnklar.

Den som denna kväll år 1881 hade satt handen vid örat och lyssnat extra noga hade kanske kunnat höra några pulsande steg i snön, några häftiga andhämtningar och ett skrik i natten.

Sedan hade allt blivit tyst. Den unga Brita Jönsdotter, född och uppväxt i den lilla byn Husås, oäkta barn till pigan Lisbet Olofsdotter, hade denna kväll, i skydd av mörker och kyla, helt i avskildhet utan stöd och hjälp från någon enda mänsklig varelse, valt att göra det avskyvärda.

Men innan du ska få veta vad som hänt, bör du känna till följande: Brita Jönsdotter hade inte sett någon annan utväg, och vad hon hade i huvudet när hon flämtande tog sig ut på gårdstunet när de övriga gått till sängs kan vi inte veta.

Hon tittade med oroliga ögon mot de svarta grantopparna som avtecknade sig mot den gnistrande himlen och allt hon ägde var sin egen hopplöshet.

I sin kropp hade hon burit det liv som hade blivit till när hon varit i umgänge med någon av manspersonerna i Handog, där hon hade varit i tjänst hos bonden Salomon Persson de senaste två åren.

Mannen hade lämnat hela ansvaret och den havande Brita Jönsdotter åt sitt öde. För att inte bli av med sitt arbete och bli fördriven, och i ett desperat försök att fly skammen som det skulle innebära att föda ett oäkta barn, återstod nu bara ett. Det var det som var det svåra och som skulle leda till det fruktansvärda.

Brita Jönsdotter gjorde vad hon måste. Hon födde sitt barn bakom ett uthus under den bara februarihimlen. Därefter hade hon försökt strypa barnet till döds, och sedan hade hon skyndat genom skogen ner till Hårkans strand där hon slutligen dränkt barnet.

.Den slutliga lösningen var för henne det enda tänkbara.

Som kvinna och enkel piga skulle framtiden ha tett sig oändligt mörk om hon hade låtit sitt oäkta barn leva. Den slutliga lösningen var för henne det enda tänkbara. Dock hade rättvisan kommit ikapp. Hon hade ju förstås på ett sätt redan fått sitt straff, hon hade burit på det fruktansvärda så länge och minnet kring dådet var hon för resten av sitt liv fjättrad vid.

Men nu skulle också samhället utkräva sitt straff.

Inför rannsakningens skrank hade allt brustit för Brita Jönsdotter. De hade uppmanat henne att "hava Gud för ögonen" och erkänna allt. Och det hade hon gjort. Hon erkände inte bara ett utan även ett tidigare barnamord från tre år tidigare. Hon hade då fött en liten flicka som hon genast hade strypt, samt dränkt i en vattenfylld murpanna och så hade hon grävt ned liket av den lilla i byns skogsmarker.

I juni när sommaren stod i sin prakt detta år hade Brita Jönsdotter fått sin dom.

Lits tingslags häradsrätt hade beslutat att hon skulle få åtta års straffarbete och att hon skulle avtjäna sitt straff på Spinnhuset, det vill säga Norrmalms centralfängelse för kvinnliga brottslingar i Stockholm.

Den 25-åriga Brita Jönsdotter påbörjade sitt straff 2 juli 1881.

Spinnhuset på Norrmalm var ingen munter inrättning. Där satt 300 kvinnliga brottsdömda från hela landet. De flesta var så kallade arbetsfångar och hade dömts till tvångsarbete för att de inte kunde försörja sig själva. Övriga var till största delen kvinnor som hade dömts för stölder och barnamord.

Här avtjänade nu Brita Jönsdotter sitt straff. Hon jobbade med att spinna och sy, och arbetet startade tidigt på morgonen och avslutades sent på kvällen. De som var snabba och ambitiösa belönades medan de som hade problem att producera den föreskrivna mängden kunde straffas för lathet. De kunde också tjäna lite egna pengar som de kunde köpa extra matransoner för och en del av inkomsterna sattes in på en speciell sparkassa och betalades ut när fången frigavs.

.Tillsammans fick de inom äktenskapet sex barn. Tre av dessa dog under våren 1892, två av dem i kikhosta, det tredje som nyfödd.

Brita Jönsdotter skötte sig bra och blev benådad och fick straffet minskat till sex år.

Så hade hon kommit tillbaka till sin hembygd. Hon fick tjänst i den lilla byn Greningen och träffade den nya kärleken Karl Karlsson. De gifte sig 1889. Tillsammans fick de sedan inom äktenskapet sex barn. Tre av dessa dog under våren 1892, två av dem i kikhosta, det tredje som nyfödd.

I januari året efter dog också ett nyfött barn för paret, som levde i eländig fattigdom. Brita Jönsdotters oblida öde och hårda liv ändade i oktober året därpå, då hon dog i sviterna av lungsot. Hon var vid sin död endast 38 år gammal.

Karl Karlsson blev då ensam med två små barn, av vilka det yngsta dog som 2-åring året därpå. Kvar fanns endast Johannes, 6 år, som hamnade som fosterson hos en Olof Karlsson i Norderåsen.

Berättelsen om Brita Jönsdotter är hämtad ur genusforskaren Johanna Overuds avhandling från 1991 om barnamörderskor i Jämtlands län.