Litsboken XXXII 1982 sid. 70  

Förare-Bostället i Kallsta med underlydande torp

Av Per Tejbo

Förare var en lägre befälsgrad vid infanteriet från nya tidens början till 1700-talets slut. Föraren tillhörde kompaniets stab och svarade i allmänhet för trossen, för marchvägens uppröjande och för utseende av lägerplatser. En förares befattning kan närmast jämföras med furirens, medan denne ännu hade ungefär samma uppgift.

I Litsboken 1966, XVI, har Gustaf Lund i artikeln »Ur Lits sockens militära historia» en sammanställning över innehavarna av förarebostället Kallsta. Uppgifterna har han hämtat ur »Generalmönsterrulla 1686. Enligt sammanställningen hade bostället 14 olika innehavare under tidsperioden 1685 - 1821, den förste (1685 - 1695) föraren Joen Jönsson och den siste (1818 - 1821) Ulrik Stjernberg, som också var den siste som, säger Lund, hade Kallsta som indelning, d v s bostället disponerades fritt, dock med underhållsskyldighet. Man kan också säga, att innehavaren hade in naturalön.

Boställen tillhöriga Kronan var föremål för s k ekonomiska besiktningar med tämligen jämna mellanrum. Protokollen från dessa besiktningar visar bl a hur boställsinnehavet alternerade. För Kallsta finns tyvärr inte äldre protokoll än från 1748, alltså då Anders Oldberg var boställsinnehavare, enligt Gustaf Lunds artikel.

De militära boställena uppkallades efter innehavarens befattning, Förare-, Furirs-, Kaptens- o s v. Namnet »Förare-Bostället Kallsta» anger alltså, att innehavaren är förare. Intressant är emellertid, att fr o m år 1748 (som nämnts saknas äldre protokoll) innehades bostället av underofficerare, vilket dock icke utesluter, att dessa uppehöll föraretjänst. Ur protokollen fr o m nämnda år har gjorts följande sammanställning, som kanske på grund av att olika källor använts inte helt sammanfaller med Gustaf Lunds.

Boställsinnehavare (de 10 första namnen enligt Gustaf Lund)

1685 - 1695 Joen Jönsson

1695 - 1707 Ivar Ryss

1707 - 1710 Georg Beitz

1710 - 1717 Johan Fjellberg

1717 - 1718 Petter Lock

1718 - 1719 Anders Sabel

1720 - 1726 Anders Starkberg

1726 - 1732 Samuel Jansonius

1732 - 1743 Jöns Holmer

1743 - 1746 Per Kiempe

1746 - 1753 sergeant Anders Oldberg. Saknas i husförhörslängden.

1753 - 1780 sergeant Magnus Nordin. Saknas i husförhörslängden.

1780 - 1818 fältväbel Olof Westin, f 1765 25/1. Hustru:Ullrika Westin, f 1758 7/10.

1818 - 1821 sergeant Ulrik Stjernberg. Födelsedata saknas i husförhörslängd.

1821 - 1823 sergeant J Byström. Saknas i husförhörslängd.

1823 - 1826 sergeant P U Nilsson. Den siste boställsinnehavaren. Saknas i husförhörslängd.

Ovanstående antyder, att innehavaren inte alltid var bosatt på sitt boställe utan brukades av landbonde (arrendator) vissa tider.

Arrendatorer (efter 1826)

1826 - 1833 Lars Faxberg, f 1780 25/9, d 1833. Hustru: Magdalena Jonsdotter, f 1788 11/4. Barn: Jonas, f 1810 20/9, Lars, f 1812 25/11, arrendator efter fadern, Kerstin, f 1814 26/12, Olof, f 1817 29/9, Erik, f 1820 18/5, Brita, f 1823 6/4, d i unga år, Karin, f 1825 29/9, d i unga år, Måns, f 1828 ½, Brita, f 1831 23/1.

1833 - 1841 Lars Larsson Faxberg, f 1812 25/11. Fältjägare på roten 97 Åsen, Brunflo kompani, vid omorganisationen 1853 överförd till nr 11 Korsmyrbränna, Hammerdals kompani.

1841 - 1851 Olof Nilsson, f 1801 5/12. Från Offerdal. Hustru: Sigrid Jonasdotter, f 1803 22/3. Barn: Karin, f 1829 16/10, Märet, f 1833 19/5, Margareta, f 1835 26/8, Nils, f 1839 30/6, Jonas, f 1841 2/8, Christina, f 1844 12/2, Per, f 1846 30/11.

1851 - 1857 Per Näs, f 1799 1/1. F d furir. Hustru: Lisa Olofsdotter, f 1811 29/12. Barn: Märet, f 1836 26/5.

1857 - 1862 Anders »Dal-Anners» Olofsson (se nedan) och C Ch L Husander (se under rubriken Torpare)

1862 - 1891 Anders »Dal-Anners» Olofsson, f 1824 29/2 i Grötom. Fader: soldaten Olof Dahl. Hustru: Anna Greta Ersdotter, f 1835 15/10. Barn: Lovisa, f 1857 1/6, Erik Olof, f 1858 31/5, d 1865 22/1, Anders, f 1860 2/8, Johannes, f 1862 21/4, Anna Brita, f 1866 30/9, blev gift med Jöns Månsson i Kallsta, Erik Olof, f 1870 4/2, Jöns Petter, 1871 2/12, Erika, 1877 5/8, d 1879 19/8.

I slutet av 1870-talet indrogs de militära boställena till statsverket, och »Dal-Anners» fick skriva under ett nytt arrendekontrakt. Formuleringen var minst sagt krånglig och skulle nog i dag bedömas som byråkratsvenska. Kontraktsformuläret återges här i faksimil:

»Som kong Maj: t i Nådigt bref den 28 November 1879 bemyndigat Dess Befallningshafvande att, der så skäligt pröfvades, med arrendatorerna af numera till Statsverket indragna militieboställen träffa sådan uppgörelse, att arrendatorerna förbinda sig att, utan den i en del kontrakt omförmälda tillsägelse, i sammanhang med kronoutskylderna lösa persedelarrendet efter medelmarkegångspris, eller, der sådant ej finns, efter årsmarkegång, med tillagd forsellön enligt författningarne, mot det att kronan afsäger sig sin rätt att uppsäga dessa arrenden till lefverering in natura, så förklarar jag, som, enligt kontrakt den 3 mars 1870, innehar arrenderätt till indragna militiebostället Kallsta N: r 4 om 3/8 mantal i Liths socken mig i afseende på naturaarrendet av bostället för arrendeperiodens återstående år, det nu löpande inräknadt, ingå på den föreslagna uppgörelsen, i följd hvaraf jag på omförmälda vilkor härmed förbinder mig att lösa det kontraherade persedelarrendet med penningarefter det för hvarje arrendeår gällande medelmarkegångspris samt denna lösen jemte forsellön efter författningarne och det bestämda penningearrendet i sammanhang med årets kronoutskylder till Kronofogden i fögeriet betala: försäkras

Kallsta den 28 September 1880

Anders Olofsson»

Uppgörelsen antogs och fastställdes i landskontoret i Östersund den 28 mars 1881 »På Landshöfdinge Embetets vägnar».

Det skulle emellertid dröja ännu 10 år, till fastan (=fardag den 14 mars) 1891 innan arrendeepoken slutade.

Bostället avskiljs och fyra femtedelar av skogen blir två kronoparker

Den 5 oktober 1889 hade kungl. Befallningshavande att ta ställning till Domänstyrelsens brev av den 7 juni samma år »angående dispositionen av förra förarebostället, 3/8 mantal Kallsta nr 4 i Lits socken, omfattande sammanlagt 7862 kvadratrev 59 kvadratstänger, fördelade i tre särskilda skiften, därav ett, vari huvudsakligen inägor ingår, 1414 kvadratrev 16 kvadratstänger, samt de båda övriga skogsmark, Kungl. Maj: t förordnat att de till hemmanet hörande tvenne skogskiften skola från fastan är 1891 från hemmanet avskiljas för att såsom kronopark förvaltas, samt återstående delen efter delsfördelning. . . å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas. . .»

Konungens Befallningshavande fastställde den av förste lantmätaren föreslagna fördelningen, och i jordregistret är följande infört:

Kronoparkerna 568,1328 hektar, 35/192 mantal krono.

Bostället 124,9694 hektar, 37/192 mantal frälse.

Summa 693,1022 hektar, 3/8 mantal

De båda kronoparkerna blir skatteskiften

Fyllnadsjorden norr om Storåsens fäbodar, mot Landvågens utmark, blev den ena av kronoparkerna (nuvarande ägare Sven O Persson, Östersund) och hemskogskiftet mot Långan den andra (nuvarande ägare SCA).

Ägare till Bostället sedan det blev skattehemman

Många räknade kanske med att Anders Olofsson, eller Dal-Anners som han kallades, skulle bli självägande bonde på bostället. Jordbruket avr i god hävd, och under de 29 åren som arrendator hade han byggt mangårdsbyggnad, stall och ladugård. Och säkert var det med spänning han emotsåg auktionen. Hans budgivning bjöds dock över av en »utombys», Jacob Andersson i Hölje, som alltså blev ägare till bostället men som snart överlämnade det till sin dotter Maria, gift med nedanstående Pål Jönsson. Enligt obekräftade uppgifter avr priset för bostället 5 000 kronor, räntefritt i 10 år.

Pål Jönsson, f 1842 1/7 i Söre, en gård som då låg intill Sörehill men som efter laga skiftet 1852 flyttades söder om Indalsälven, Söregård. Hustru: Maria Jacobsdotter, f 1837 19/9. Barn: Karin, f 1870 10/8. blev gift med nedanstående Jonas Larsson från Aspås.

Jonas Larsson, f 1863 18/5 i Aspås. Hustru: Karin Pålsdotter, f 1870 10/8. Barn: Astrid Maria, f 1899 18/9, Signe Paulina, f 1902 26/3, Anna Regina, f 1910 13/2.

Ekonomiska besiktningar

Som jämförelse beträffande byggnader m m citeras följande två protokoll vid s k ekonomisk besiktning den 12 september 1827 och den 14 september 1886. Förrättningsman var kompanichefen eller dennes ställföreträdare. Nutida stavning.

»Våningsbyggningen bestående av 2: ne stugor med däremellan avplankad kammare och förstuga samt en liten kammare å västra sidan om vardagsstugan . . . Gäststugan har ej erhållit de vid sista husesynen föreslagna reparationerna, bör nu påtimras 2 varv till lika häjd med nya stugan, nytt tak erfordras, nytt fönster på södra väggen med nya listor, in- och utvändigt, listor på golvet omkring väggarna. Nyckel anskaffas.

Kammaren. De vid husesynen föreslagna reparationerna är ej verkställda.

Vardagsstugan är nytimrad av gott virke enligt de dimensioner husesynen föreskrivit, är nu under arbete, med välmurad spis och kakelugn med tvenne nya spjäll, men golv, innertak, flattäljning invändigt, fönster och dörr saknas.

Förstugan saknar föreslaget nytt golv.

Visthuset repareras.

Port och Linder sammanbyggd med visthuset. Bör repareras.

Hemlighuset . . . erforderligt golv felas.

Redskapshuset. Bör repareras.

Stallet har reparerats, men även yttertaket bör repareras.

Fähuset bör repareras.

Svinhuset, dörr har gjorts.

Foderboden bör repareras.

Badstugan, nybyggd.

Humlegården, saknas 100 stänger.

Åkern, mycket väl hävdad.

Gärdesgårdarna, 200 famnar bör omstängas.

Äng och lador, 3 lador bör repareras, ytterligare 5 finns.

Landsvägen har erhållit föreskriven reparation.

Skogen samfälld med grannarna.

Kvarnställe utan åbyggnad finns i Kallstabäcken.

Fäbodvall skall även finnas till bostället»

Ytterligare ett 20- tal ekonomiska beskrivningar verkställdes, innan samtliga boställen, anslagna till det militära indelningsverket, indrogs. Med nutida stavning citeras protokollet från beskrivningen den 14 september 1886, som var den sista innan bostället indrogs.

»Mangårdsbyggnaden uppförd 1874 på 2,5 fots stenfot, under sticktak, 39 fot lång, 34 fot bred samt indelad i förstuga, kök, 2: ne stugor och en kammare samt röstkammare där ovan. Sedan föregående syn hade knutarna å detta hus blivit brädfodrade och vitmålade varjämte byggnaden rödmålats. Fönster jämte kistor och foder voro likaledes oljemålade. Väggarna böra i den ena stugan ribbas . . . Å vinden inlägges golv liksom i röstkammaren, vilken däremot i andra avseenden ej torde erfordras innanrede, då byggnaden ändock innehåller tillräckligt antal boningsrum . . . Uti kammaren uppföres felande kakelugn . . .

Källaren under mangårdsbyggnaden välvd av sten . . . 7 fot lång, 11 fot bred och 6 fot hög . . .

Visthus utan anmärkning.

Vedlider under sticktak . . . men saknades port varjämte rödfärgning uraktlåtits . . .

Stall nyuppförd . . . 36 fot lång, 22 fot bred, invändigt, däri inberäknat lider och selkammare å ena ändan till 10 fots bredd. Stallet inrett med fasta krubbor samt en löskrubba, under uppkörsbro, som leder till en stor och rymlig samt med fönster försedd foderskulle, hade uppförts ett redskapshus, 16 fot långt samt av stallets bredd, varjämte invid stallidret anbragts nytt hemlighus. Huset försett med portar samt rödfärgat. Byggnaden uppförd med synnerligen omsorg.

Ladugård inrymde tillika får och svin byggd 1864 . . . 44 fot lång, 32 fot bred och 13 fot högt till takbandet, med foderskulle vartill leder uppkörsbro. Uti ladugården finns murad spisel, bakugn och murpanna. Rödfärgning erfordras, Vid främre ändan av ladugårdsbyggnaden, under uppkörsbron, ör uppfört ett redskapshus, 30 fot långt, 16 fot brett, under snedtak av bräder, 8 fot högt å ena och 5 fot högt å andra sidan . . . bör rödfärgas . . .

Kornlada, 34 fot lång, 22 fot bred, 15 fot hög till väggbandet . . . bör rödfärgas . . .

Badstuga utan anmärkning.

Trädgårdsland inhägnad vid boningshusets östra gavel, med prydligt staket . . .

Åker och odlingar välhävdade . . .»

Dagsverkstorpare (betalade torparrendet med dagsverken)

Första gången ett torp nämndes var i protokollet från ekonomisk besiktning 1852: »En torpare finns vid bostället. Torplägenheten innehåller omkring 30 mälingar, eller 5 geometriska tunnland, varav 3 tunnland är uppbrutet till åker. Följande hus finns vid torpet: Stuga med kammare: Fähus uppfört 1851 av timmer, taget på boställets skog».

Tyvärr har torpets namn utelämnats, men med stor säkerhet bör det vara identiskt med »Strömtorpet», som finns på laga skifteskartan, upprättad 1854 - 1856, fastställd 1860. Med stor sannolikhet är torpet uppkallat efter nedanstående soldat och kallades sedermera Husandertorpet.

Nils Ström, f 1802 2/3. Antogs 1828 som fältjägare för rotenr. 122 Ringsta på Brunflo kompani, men överfördes vid 1853 års indelning till rotenr. 107 Laxsjön på Hammerdals kompani. Hustru: Karin Andersdotter, f 1819 15/8. Barn: Karin Andersdotter (moderns namn), f 1843 10/4, i tjänst hos häradsskrivaren Constantin Paul Bernhard Stanislaus Leczinsky 1957 - 1858 och hos Erik Henriksson i Bye 1859, Erik, f 1848 9/8, Anders, f 1855 16/9.

I protokollen vid ekonomiska besiktningar den 26 september 1881 och den 14 september 1886 beskrivs följande fyra torp.

Tidemanstorpet

Bes. 1881:». . . ett fähus, som tillhör torparen som köpt detsamma från annat ställe . . .» Bes. 1886: »Innehavare A Tideman . . . ladugård med bostadsrum samt ett mindre stall tillhör torparen. En ny lada är dock uppförd av skog från bostället . . .» Innehavarens fullständiga namn var Anders Gustaf Tideman, f 1823 17/7 i Mjäla, Rödön. Hustru: Brita Göransdotter, f 1830 29/5 i Undersåker. Barn: Johan Herman, f 1850 23/12, d 1882 28/5, Johan, f 1853 28/2, Märta, f 1856 10/10, Göran, f 1860 14/7, Kristina, f 1864 19/1, Anders, f 1869 5/9 (Åren 1890 - 1897 fältjägare för rotenr. 19 Gravarvågen. Gift med Ingeborg Amalia Andersdotter, f 1864 24/12 i Häggenås, känd för sin vävnadskonst).

Husandertorpet, tidigare Strömtorpet.

Bes. 1881: ». . . Stuga jämte kammare, fähus och ett sommarfähus i försvarligt skick. Kornladan är köpt från annat håll och tillhör torparen . . .» Bes. 1886: ». . . Stuga jämte kammare tillhör torparen. Ladugårdshus jämte sommarfähus tillhör bostället . . . » Innehavare: Carl Christian Leonard Husander, f 1823 21/7 i Stockholm. Antogs 1844 som fältjägare för rotenr. 103 (senare 78) i Risselås i Ströms socken. Hustru: Märta Larsdotter, f 1829 22/6 i Häggenås. Barn: Kerstin, f 1855 1/9, Lars Olof, f 1858 10/8, efterträdde fadern som torpare, Märta, f 1860 23/10 (hennes dotter Märta, f 1890 6/6), Karin, f 1864 28/5.

Lars Olof Husander, f 1858 10/8. Gift 1881. Efter faderns död 1883 skötte modern torpet en tid med hjälp av sonen, som man därför kan räkna som torpare efter fadern. År 1891 var emellertid denne Lars Olof brukare av tandläkare W Ollanders odelstorp i Backen. Hustru: Ingrid Andersdotter, f 1856 26/9. Barn: Karl Andreas, f 1882 19/3, Märta Fredrika, f 1890 10/3, Nikolaus, f 1892, Brita, f 1894, d 1895, Brita, f 1896, Karl, f 1897 19/7.

Westholmstorpet

Bes. 1881: » . . . Fähuset tillhör torparen. En foderbod i försvarligt skick . . .» Bes. 1886: » . . . Ladugården torparens men foderboden boställets . . . » Innehavare: Olof Olofsson Westholm, f 1820 11/1. Hustru: Maria Pålsdotter, f 1822 23/3. Gift två gånger, första gången 1845 med Olof Olofsson Söder, f 1813 5/12, andra gången 1859 13/6 med Westholm. Av följande sju barn torde de tre äldsta vara födda i det första äktenskapet: Karin, f 1846 9/1 i Ringsta, Olof Paulus, skräddare, f 1851 18/2 i Ringsta, Johannes (Johan), f 1854 7/8 i Ringsta. Med namnet Säll antagen som hästjägare för rusthållet nr 14 Söre på Alsens skvadron, avsked »för hemmansbruk», som det hette, 1883 20/1, ägare till hemmanet Söre nr 4 (Grundinsgården), Anna Lisa, f 1859 i Ringsta, Magnus, f 1861 6/11 i Ringsta, Karl, f 1864 21/10 i Ringsta, Per, f 1867 21/7 i Kallsta. Mest känd som »PV». Följaktligen kallades hans fru för »PV-Signe», dotter till Olof Andersson »på Nevan», ett torp norr om Kvarnkälen.

Vi nutidsmänniskor har nog svårt att ana den fattigdom som rådde i torparstugorna. Om Westholmstorpet därvidlag var representativt vet vi inte. Det berättas emellertid, att då hungern i det torpet blev för svår, smög sig de två yngsta pojkarna upp till byn, kröp in genom dynggluggen (för att inte bli sedda) och in till hönsen, där de åt upp hönsröran (maten).

»Arnetorpet»

Bes. 1881: ». . . ett mindre stall och en kornlada utan anmärkning. Stugan och fähuset tillhör torparen. Ett genom torplägenheten gående dike, vilket arrendatorn emot ersättning av skogens avkastning upptagit, var igenvuxet och skall av arrendatorn upptagas till fyra fots djup, från en lok till inhägnaden 80 famnar och genom densamma till dess fullständigt avlopp vinnes 56 famnar, tillsammans 136 famnar a 50 öre . . .» Bes 1886: » . . . Stugan och fähus tillhöra torparen, varemot ett mindre stall och kornlada äro boställets . . . Innehavare Arne Olofsson». Detta namn finns inte i församlingsboken. Man får därför antaga, att det här gäller en »försvenskning». Enligt uppgift från nuvarande ägare till bostället, Signe Sjökvist, hette den här torparen Arne Arntsson. Men även detta namn saknas i kyrkoboken. Troligen åsyftas norrmannen Arent Olsen, f 1835 17/12 i Skogn, Levanger. Han var 1872 ägare till hemmansdelen Kallsta 1: 9, som tidigare ägts av Carl Oscar Theodor Hedström, men blev senare torpare under bostället. Hustru: Kristina Andersdotter, f 1846 5/8. Barn: Anna Märta, f 1872 29/2, Gunilla, f 18873 11/10, Kristina, f 1875 19/9, Alma Olivia, f 1883 2/10.

Att Arent Olssen »försvenskats» till Arne Olofsson bekräftas av den minnesgode kallstabon Arvid Jonsson, som minns Arents hustru Kristina. Hon kallades allmänt »Stina i Arne-stugu». Som dokument kan åberopas, att av ovan uppräknade döttrar förblev Kristina ogift med efternamnet Arentsdotter och vars dotter med samma förnamn har Arentsson som efternamn.

Torpbeskrivningen den 14 september 1886 avslutades med följande rader: »Samtliga boställets tillhöriga bygganader å ovan omförmälda torplägenheter ålades torparna att underhålla i försvarligt skick. Arrendator hade enligt föreskrift låtit brandförsäkra i länets brandstodsbolag åbyggnaderna till sitt fulla värde. Beträffande det genom torplägden å Arnetorpet gående större dike från loken kallad, ålades arrendator underhålla detta i sitt ursprungliga skick, varemot dess förstoring eller fördjupande icke torde kunna honom skäligen åläggas.

År och dag som ovan

Fr. Tigerhjelm»

Tigerhjelm nämner ingenting om dikets längd, varför man kan anta, att de 136 famnar (242 m) som angetts i föregående beskrivning icke ansågs behöva utökas. Vilken »lok» det talas om är svår att ange. En hel serie lokar, från den närmast torpet och norrut, i höjd med boställets mangårdsbyggnad, är nämligen utdikade, uppskattningsvis drygt 400m.

Korpralsbodarna

Fäbodar nämns vid besiktning 1842: ». . . stuga med mjölkkammare och fähus, vilka boställshavaren erhållit av företrädaren . . . upplystes att bostället ännu var under laga skifte med samfälligheten Byom, Backen, Ringsta och Kallsta». Om den nu beskrivna är identisk med Korpralsbodarna är alltså osäkert, eftersom skrifterna icke var fastställda. Däremot är det säkert, att 1886 års besiktning avser dessa: » . . . hade arrendator å inägorna uppfört en sk sommarladugård samt i fäbodarna, Korpralsbrännan kallad, stuga, ladugård, mjölkbod och kokhus sådana de i orten allmänneligen brukas och vilka byggnader äro för bostället behövliga samt därför fortfarande böra underhållas.

På ömse sidor om rågången mellan Kallsta och Landvågens fyllnadsjordar, c:a 0,5 km från Lundsjö-rågången ligger det som är kvar av Korpralsbodarna och Per Johanssonbodarna. De är som namnet anger uppkallade efter en korpral (vem det nu var) respektive Per Johansson i Landvågen, en gång arrendator åt Wifsta Warfs bolag, som då ägde Landvågsskiftet (nuvarande ägare är SCA), inga byggnader finns kvar, I Korpralsbodarna däremot, på den forna kronoparken, har den nuvarande ägaren, Sven O Persson, rustat upp fäbodstugan och, enligt vad man kan se på kartan, ett annat hus.

Helvetesbäcken

I två fåror väster om Korpralsbodarna rinner Helvetesbäcken upp, se kartskiss. Enligt uppgift av Ossian Eriksson i Ringsta, tidigare Landvågen, går bäcken delvis under markytan och är då alltså osynlig och orsakar inga besvärligheter. Efter andra sträckor däremot bildar den uppdämningar, bl a c:a 550 m före inloppet i Lundsjön, där den går invid tre slåttermyrar, nr 197, 198 och 199 i ägobeskrivningen i Landvågens laga skifteshandlingar 1857 (tillsammans c:a 1,5 hektar). På grund av denna uppdämning är nämnda ägofigurer starkt vattendränkta. Och kanske är detta orsaken till att de i ägobeskrivningen kallas »Helvetet. Slått». I dagligt tal kallas de »Helvetesmyra»

Begränsad anknytning till namnet Tideman

Någon annan militär än Anders Tideman, fältjägare för rotenr. 19 Gravarvågen, se Tidemanstorpet, har inte varit bosatt på förarbostället, och någon innehavare av bostället med namnet Tideman har aldrig funnits, se »Boställsinnehavare». Dessa påståenden strider emellertid mot den rätt utbredda folktraditionen, som gör gällande, att en major, eller åtminstone en löjtnant Tideman, varit boställsinnehavare. Många av släkten var/är dock bosatta i Lit och Häggenås, varför följande släkteredogörelse kan vara intressant.

Vi kan då börja med majoren. Hans fullständiga namn var Herman Johan Tideman, f 1772, d 1830. Som löjtnant var han innehavare av kornettbostället i Åsmundgården, åren 1797 - 1807. Han var alltså kavallerist, deltog som major i 1808 - 1809 års krig i Finland samt Hörnefors 1809. Han hade väldig styrka och var känd för sin vighet och oövervinnerlighet i brottning. Känt är hans nappatag med den björnstarke fältjägaren Olof Hög, »Stor-Högen» kallad, i Näverede. Han sökte upp Hög en gång, och när de tagit några supar ur det medhavda kantinet började de tala om sina minnen från kriget i Finland. Till slut frågade Tideman om Hög hade lust att »slå fång» (Tidemans egentliga ärende). Hög var inte ovillig, och brottningen började. Tideman, som var snabbare än Hög, fick snabbt sin motståndare på knäna. Hög förstod nu att det gällde allvar. Men som den tidens sed var, måste han visa vördnad för överheten. Han reste sig upp och sa: »Gud bevare majorn! Får je ta ti?» Majoren svarade, att det var ju just det som var meningen med mötet. Då var det Hög som i ett enda kast slog omkull Tideman. De skildes som goda vänner. Förutom i Åsmundgården var Tideman bosatt i Mjäla, Rödögården och Säter i Rödön.

En son till major Tideman var löjtnanten Johan Herman Tideman, f 1794, gift med Kerstin Andersdotter, f 1796. De var bosatta i Mjäla , Täng och Övergården, alltså i Rödöns och Ås socknar. Många av de 10 barnen blev lits- eller häggenåsbor:

1) Johan Herman Tideman, f 1821 i Mjäla, bonde i Kallsta, ägare till Kallsta 1: 2 om 243 har, efter laga skiftet 1860 delat i många delar. Hustru: Katarina Nilsdotter, f 1818, änka efter Per Persson. Barn (i 1:a äktenskapet): Kerstin, f 1841, Per Olof, f 1843, (i äktenskapet med Tideman): Nils, f 1849, bosatt i Tidemanstorpet i Åsmundgården, Karin, f 1851, Kristina, f 1856, Anna, f och d 1861.

2) Anders Gustaf Tideman, se »Tidemanstorpet».

3) Anna Tideman, f 1826 i Täng

4) Emeli Tideman, f 1828 i Övergården. Gift med Per »Dal-Pe» Olofsson i Grötom, en bror till boställsarrendatorn Anders »Dal-Anners» Olofsson i Kallsta.

5) Olof Tideman, f 1830 i Övergården. Tjänade dräng i Kallsta.

6) Carl Fredrik Tideman, f 1832, d 1834.

7) Carl Fredrik Tideman, f 1834 i Övergården. Tjänade dräng i Kallsta.

8) Jonas Tideman, f 1837 i Övergården. Gift med Kristina Olsdotter i Skör.

9) Maria Margareta Tideman, f 1840 i Övergården.

10) Nils Tideman, f 1843 i Övergården.

 Boställets militära anknytning till namnet Tideman (indelta soldaten Anders Tideman n: r 2 ovan) är således begränsad. Men att det i folktraditionen talas om officerare kan bero på sammanblandning med majorsbostället i Söre.

Fagmon

Ödesbölet i Fagmon, eller Famon (utan g) som man säger i Kallsta var åren 1979 och 1981 föremål för dokumentationsarbete och i sammanställningen får vi bl a veta

att området omnämns första gången i 1568 års jordebok:

att det vid storskiftet 1747 nämns som ödeshemman:

att det sedan 1700- talet och fram till laga skiftet 1854 - 1856 var gemensamt betes- och slåtterland för Kallsta by:

att det numera ingår i fastigheterna Kallsta 1: 14 och 1: 29:

att de fynd som tillvaratogs i samband med dokumentationsarbetet kan härstamman från vikingatiden eller från tidig medeltid.

Någon närmare utredning beträffande boställets del i Fagmon har inte gjorts. Men enligt den tredje att-satsen ovan kan man inte utesluta, att de militära boställsinnehavarna samt de första arrendatorerna utnyttjade rätten till det gemensamma brukandet av ödesbölet.

Källor:

Landsarkivet:

Akt G VII: 19. Protokoll från Brunflo kompanis »Husesyner öfver Förarebostället Kallsta».

Akt Lit 1058, Jämtlands läns resolutionsbok 1859, nr 149. »Stamtavla över släkten Tideman och dess frändskap med Johan Blanck uti Lingarö».

Husförhörslängder.

Länsmuseet:

»Rapport över arkeologisk dokumentation av ödesbölet Fagmon».