Litsboken XLIV 1994 sid. 57 

Skolminnen

Lits Hembygdsförening har försökt samla upp forna elevers minnen från sin skola. De f d eleverna fick ett formulär med 12 frågor, vilka vi önskade svar på. Formuläret upptog följande 12 frågor:

1. Vilka skolor har du gått i?

2. Vilka lärare har du gått för?

3. Hur många år gick du i skola?

4. Fick du fria skolböcker eller fri skollunch?

5. Förekom "mobbing" under din skoltid? Om, på vilka sätt?

6. Vad gjorde ni på rasterna? Lekar t ex, nämn så många du minns.

7. Hade du någon skolkamrat eller lärare som du särskilt minns?

8. Hur lång var skolvägen? Fanns det skolskjuts?

9. Har du något tråkigt skolminne?

10. Ditt bästa skolminne?

11. Förekom aga?

12. Övrigt. Berätta allt du kan minnas.

---

Jag skall lämna svar på frågorna i frågeformuläret angående skolväsendet i Lit och väljer att svara så här men med frågelistan som bas.

1.

Jag har gått i Ringsta småskola från hösten 1927 till våren 1930 och i Ringsta folkskola från hösten1930 till våren 1933. Hösten gick jag i något som då hette fortsättningsskola, som var obligatorisk. Den utgjordes av en teoretisk kurs bl a med enklare bokföring, och den delen hölls nog innan den rätta skolan började på hösten. Vi var nämligen i folkskolans lokaler. Vi fortsatte sedan med en praktisk slöjdkurs som hölls i en lokal hos Erik Jonsson i Husås med Johan Olofsson från Söre som lärare. Jag tillverkade en framstötting till en kolryssja minns jag.

Min övriga utbildning är till stor del baserad på brevkurser och med inslag av internatkurser på Kooperativa Förbundets skola Vår Gård i Salstsjöbaden. Det har varit yrkesinriktade brevkurser som gällde som förkunskaper till internatkurserna. De internatkurser jag deltagit i är: biträdesvecka, butiksföreståndarkurs på fem veckor. Dessutom ett par enveckorskurser till.

I slutet av 1950-talet gav Kooperativa Förbundet möjlighet för anställda att deltaga i något som kallades avkortad realskolekurs. Den omfattade alla ämnen för realskolan utom kemi, fysik, kristendom och historia. Alla ämnen lästes per brevkurs och varvades med en- och tvåveckors internat på Vår Gård. Man fick sköta sitt arbete som vanligt och använda fritiden till studier. Ett ganska slitsamt program då man för att följa schemat hade en studietakt på ett kursbrev i veckan. Under internatkurserna stod KF för lönen. Jag anmälde mig till denna utbildning 1964, och det var den näst sista intagningen, och jag hade turen att komma med de 75 antagna. Sista intagningen skedde 1965 med 50 anställda. Realkursen var delad i två: först en del som skulle klaras på två år och sedan - för dem som klarat sig under första delen - en på ett år. De som klarade studierna, både takt och betyg, hade möjlighet att som privatist tentera för realexamen i ämnena matematik, engelska och geografi. Intagningen 1964 och 1965 sammanslogs under studiernas gång till en tentamensgrupp. Vi som började 1964 fick alltså vänta ett år och det året använde jag till att läsa in även historiekursen. Sista veckan i april 1969 skulle vi tentera vid Enskede läroverk i Stockholm. Av se ursprungliga 125 var vi då nio kvar och av dessa var vi sex som tenterade i alla tre ämnena. Och detta fick vi göra tillsammans med skolans ordinarie elever. Det var inte utan att dessa tittade extra på oss gamlingar när vi trädde in i skrivsalen stor som en tredjedel fotbollsplan tyckte jag. För min del gick tentamen bra, jag klarade alla tre ämnena. Under årens lopp har jag väl läst mellan 200 och 250 studiebrev.

2.

I småskolan hette min lärarinna Märta Asplund, gifte sig och hette sedan Bengtsson i efternamn. Hon avled bara för något år sedan men tyvärr hann jag inte träffa henne sedan vi kom till Frösön. I folkskolan hette min lärare först Sigfrid Bratt, jag tror bara i fjärde klass, och sedan var det Artur Eriksson, som dog på en elevs begravning och är begravd på Ås kyrkogård.

3.

I sex år plus en termin fortsättningsskola.

4.

Fri skollunch hade vi inte, det är nog en senare tids beslut. Jag hade matsäck med mig hemifrån liksom andra elever och min bestod nog varje dag av en fjärdedels hembakad rund rågbulle och en vishyvattenflaska - en sådan med patentkork - med mjölk. Matsäcken intogs i omklädningsrummet, något lunchrum fanns inte heller på den tiden. Beträffande skolböckerna är jag inte riktigt säker, men jag tror att vi fick hålla oss dessa själva.

5.

Ordet mobbing hade nog inte uppfunnits då men nog tror jag att det ibland retades och drevs med en del kamrater. Själv hade jag lite besvär med en stor pojke från Landvågen som hette Olle Jonsson. Inte så att han direkt retades men knuffades, nöps och bröt armarna t ex. Jag var liten till växten under skoltiden och kanske ville han bara demonstrera sin styrka, jag tyckte inte om det i alla fall. Hur som helst tror jag inte detta kan jämföras med dagens mobbing tror jag. Därtill hade lärarna på min tid alltför god uppsikt över vad som hände och var det något som läraren ansåg alltför grovt så fick föräldrarna besök. Det kanske stävjade ofoget.

6.

På sommaren spelade vi brännboll både pojkar och flickor och de sista åren blev det nog mest fotboll och flickorna "bollade" mot någon vägg. D v s om vi hade någon fotboll. Under min tid på skolan fanns inte så gott om sådana saker som fotbollar, de betraktades nog som lite onyttiga. På vintrarna åkte vi skidor. Alla elever hade inte egna skidor men skolan hade några par att låna ut. Det var en rätt brant backe ner mot skogen och där hade vi backhoppning. Rekordet låg väl ungefär vid nio - tio meter. Vid ett tillfälle landade Algot Nilsson i Husås upp och ner på skulderbladen och nacken. Det var hårt i backen och då var vi nog rädda för en allvarlig skada. Men Algot reste sig så småningom till synes oskadd. Kanhända att han ådrog sig en lindrigare hjärnskakning. Under ett av mina två sista år i folkskolan var det enormt gott om lämlar som vi fann ett visst nöje i att döda. Men Artur Eriksson, vår lärare, förbjöd oss detta. Av vilken anledning fick vi aldrig veta.

7.

Under hela min skoltid hade jag alla dagar sällskap till skolan med "Rune hemå Rubert", Rune Göransson i Kallsta. Han omkom för många år sedan i Danmark dit han flyttat efter giftermål med en danska. Familjen Rupert Göransson - förutom Rune, mamma Ida, Greta och Karin - bodde på den gård som nu innehas av Katarina Pettersson, född Danielsson, änka efter Lennart. Men på skolan var jag nog tillsammans mera med andra elever, skall jag nämna någon särskild blir det nog Olle Engstrand från Byom. Av mina tre lärare har jag inget särskilt minne, i så fall blir det Artur Eriksson, så förmodligen var förhållandet rätt gott med alla trots att jag säkert fick mina tillrättavisningar ibland, t ex att jag slarvade väldigt med välskrivningen.

8.

Min skolväg var ungefär 1,5 km både till småskolan och folkskolan. Begreppet skolskjuts var ej uppfunnet under min skoltid. Höst och vår gick vi och på vintern åkte vi skidor efter ett eget uppgjort spår. Jag minns aldrig att vi stannade hemma för att det var för kallt, det var att klä sig så att man klarade kylan.

Men många elever hade nog avsevärt längre och besvärligare väg. T ex från Sved längst ner i Ringsta - (Sved ligger på vägen till Hackstettsve) och vintertid fanns ju inga vägar. Många elever längst i väst och norr i Husås hade lång väg till folkskolan. Vintertid blev vägarna kanske plogade på helgerna när karlarna kom hem från skogen. Om dom hann, det var mycket som skulle göras då.

Apropå skolskjutsar kanske jag får berätta en liten episod som hände för några år sedan. En flicka från Kallsta började skolan men vägsträckan är för kort för skolskjuts. Skolbussen körde flera gånger om dagen till Landvågen och då förbi Kallsta. Flickans pappa frågade skolbussens förare om flickan kunde få åka hem. "Ja det får hon på villkor att du inte blandar in skolkontoret, för då blir det ett jävla liv" svarade bussföraren. Så vanligt bondförstånd och byråkrati går nog inte ihop. Så därför: blanda inte in skolkontoret.

9.

När Beda Eriksson - dotter till Karl-Olov Eriksson i Kallsta - föll i koma på grund av sockersjuka. Läkare kom och Beda skickades till sjukhuset. Vi trodde nog alla att hon skulle dö, ingen hade varit med om något liknande tidigare. Allting stod stilla på skolan denna dag. Jag gick i fjärde klass. Till tråkigt minne vill jag nog också hänföra psalmverserna som vi skulle lära oss. Jag tror vi hade psalmverser i läxa varje dag, och jag kan än i denna dag inte fatta vad det skulle vara bra för. I dag heter det väl att motivation saknades.

10.

Mitt bästa skolminne var nog min avgångsexamen. Jag hade vad man kallade "lätt för" räkning och hade gjort räknekursen klar i mycket god tid före avslutningen. Artur Eriksson var vänlig nog att lära mig lite enkla ekvationer för att ha något att göra på lektionerna. På examen fick jag gå fram till svarta tavlan och demonstrera mina kunskaper i att lösa enkla ekvationer och dessutom få beröm för mina färdigheter inför både kamrater och föräldrar. Det var trevligt. En annan gång var vid den muntliga tentamen vid Enskede läroverk när jag fick beröm av engelskläraren för att jämsides med arbetet och per brevkurs klarat engelskan. Det kändes också skönt.

11.

Aga förekom mycket sällan, jag vet inte om den kanske var förbjuden redan då. Men Sigfrid Bratt hade ett häftigt humör och då kunde det hetta till. Som t ex när Paul Johansson - son till Jonas Johansson i Husås - gjort något, jag kommer inte ihåg vad, och skulle lägga bägge händerna på bänklocket och Bratt smällde till med pekpinnen. Paul ryckte instinktivt undan händerna, pekpinnen gick av och en del spratt upp och slog sönder en vit lampglob. En annan gång var en elev framme vid kartstället och skulle peka ut något på kartan. Det kunde inte vederbörande och fick en kraftig örfil så att han ramlade mot kartstället och slog huvudet mot en stoppskruv som man skruvade fast den höj- och sänkbara karthållaren. Men det var ingen som tog särskilt illa vid sig när Sigfrid Bratts humör kokade över, det hördes in till bostaden och hans fru Helga kom och tog hand om eleven för omplåstring. Sedan vankades alltid något gott som t ex saft och sockerkaka.

Och det var mycket sällan något hände. Dessa två episoder är de svåraste jag kommer ihåg från min tid med Sigfrid Bratt, som jag tror var en mycket duktig lärare. Sen hände det väl någon gång att någon fick ställa sig i skamvrån för att inte ha läst på eller gjort hemläxan, men det kanske man inte kan kalla för aga. Skamvrån var en av vrårna längst fram, den som stod där var inför hela klassen. Från mina övriga lärare kan jag inte påminna mig något som kan betraktas som aga. En tillrättavisning för att man slarvat med t ex välskrivning hade man ju förtjänat.

12.

Skolbänkarna vi hade i skolan satt ihop två och två på längden. Under det sluttande bänklocket fanns plats att förvara de böcker som för tillfället inte användes. Det fanns en urborrning för bläckhornet. Den bakre bänken hade ryggstöd, för den främre utgjorde bänken bakom ryggstödet. Tre sådana bänkar var placerade i rad, alltså sex elever.

Efter ett särskilt schema var varje elev s k ordningsman en vecka var. Det innebar att man skulle öppna fönstren och vädra samt rengöra svarta tavlan.

På den östra väggen fanns ribbstolar, skolsalen var också gymnastiksal. En höj- och sänkbar bom för balansgång fanns också, men den måste monteras för varje gång. Gymnastiken bedrevs rent militäriskt med tydliga kommandoord, men det var kanske en gång i veckan vi hade gymanstik.

En orgel fanns där för den obligatoriska psalmsången som inledde varje skoldag.

En lärare som min mamma talade mycket om var en fröken Eriksson och jag tror att det mest rörde sig om att hon flyttade från Ringsta till Prag i Tjeckoslovakien. När detta skedde vet jag ej men det var före min skoltid.

Sportlovsveckor förekom inte under min skoltid. Däremot kunde vi få lov en dag för att hjälpa till att ta upp potatisen. Vi hade några skurlov per termin, men hur ofta kommer jag inte ihåg. Kanske en gång i månaden. På fettisdagarna hade vi lov och ibland skidtävling. Märkligt nog kommer jag inte ihåg vem som skötte städningen på skolan.

Min första och enda kontakt med skoltandvården var, om jag inte minns fel, hösten 1930. En tandläkare med tandvårdsutrustning kom till Ringsta folkskola och lagade elevernas tänder i vad som förmodligen var lärarens "sal" eller vardagsrum med nutida begrepp. När man stod i tur för behandling lämnade man lektionen för tandläkaren. Enkelt och rationellt. Detta var mitt första tandläkarebesök och jag tycks minnas att lagning skedde av sex - sju tänder och att kostnaden rörde sig om 18 - 20 kronor.

Värmekälla i "mina" skolsalar och omklädningsrum var kaminer. Jag tror att elden var uppgjord när vi kom till skolan på morgonen men att vi sedan under dagen skötte om påfyllning av ved i kaminen.

Toaletten bestod av utedass, olika för pojkar och flickor.

Under den gångna vintern (1985 - 1986) har jag gått igenom en protokollsbok från en diskussionsförening 1877 - 1883 i Kallsta, Ringsta, Byom och Backen - byar som vi gemensamt kallade " Sögålan", de låg söder om Sandbäcken - och där var skolläraren N G Lindström i Ringsta med. Skolan finns också omnämnd, men vilken fastighet det är - eller möjligen var - har jag inte lyckats utröna. Karl Eriksson i Ringsta visste att den låg väster om Jonad Pålssons gård i Ringsta efter gamla vägen nere i Ringsta. Arvid och Brita Jonsson i Kallsta, nu Lägdvägen 8 A, visste att den fastighet där montören Johan Eriksson och hans hustru Anna bodde i nedanför Erik Englund i Ringsta kallats för Lindströmska fastigheten. Men om detta Lindströmsnamn härrör från skollärare Lindström visste dom inte. Inte heller N G Lindströms sondotter Ester Aronsson, Furuvägen 10, kunde ge besked om detta. Skola bedrevs i Ringsta när diskussionsföreningen startade. Dess medlemmar tog också initiativet till att en ny skola byggdes.

Vid dess sammanträde den 26 mars 1879 diskuterades möjligheten att bygga en ny skola. Några medlemmar ansåg att diskussionsföreningens medlemmar kanske var skyldiga att bidraga till en ny skola, medan andra ansåg "att företaget är för stort i avseende till de fördomar som allmänheten hyser såväl mot skolan som dess lokal". Dessutom ansågs företaget för riskfyllt "i dessa knappa tider", och kanske borde en särskild förening bildas för skolbygget. Så småningom enades man om att inom diskussionsföreningen utse en särskild kommitté som skulle samla in material och pengar och dessutom förvalta det insamlade.

Kommitténs namn: "Bidrag till det nya skolhuset inom Byom, Backen, Ringsta och Kallsta skoldistrikt". Erik Larsson och Erik Nilsson i Byom, Pål Eriksson och Pål Olofsson i Ringsta samt Johan Röst och Magnus Jönsson i Kallsta anmälde sig frivilligt att under ett år från den 26 mars 1879 ansvara för insamlingen. Förvaltare och kassör blev nämndeman Arvid Jonsson i Kallsta och till revisorer utsågs hemmansägare C O Th Hedström i Kallsta och skollärare N G Lindström i Ringsta. Insamlade pengar skulle sättas in på Sparbanken.

Den 6 mars 1880 inköpte byamännen för Byom, Backen, Ringsta och Kallsta en tomt 166 fot lång och 60 fot bred för 100 kronor för den nya skolan. I årlig grundränta skulle erläggas en krona! Lagfart på förvärvet erhöll byamännen de 24 februari 1881 för fastigheten Ringsta 4:12. Skolan var färdig 1882.

Enligt Georg Göranssons dagboksanteckningar (Litsboken 1984 sid 105) byggdes skola i Husås 1882 - 1883. Även där hade material och dagsverken skänkts av byamännen. Den 27 januari 1884 hölls första skoldagen i den nya skolan i Husås. Givarna av material och dagsverken ska finnas antecknade i en särskild bok, men var finns den?

Även i Landvågen fanns skola en gång i tiden, men när vet jag inte. Bara att jag minns att det talades om den när jag var barn. På grund av ringa barnantal skedde intagning av elever bara vartannat eller vart tredje år. Detta gjorde att en del elever blev ganska stora och mogna innan skolan var klar och detta kunde medföra en del svårigheter för lärarinnan.

Men man behövde också en folkskola. Den 16 september 1900 skrevs köpehandling om ett jordområde till folkskoleplats i Ringsta. Köpare var Lits skoldistrikt. Området var 100 alnar åt fyra sidor eller fyra kvadratrevar. Med nuvarande mått 3 526 kvadratmeter. Köpesumman var 450 kronor och utslag om köpet gav landskontoret i Östersund den 28 februari 1901 för fastigheten Ringsta 2:8. Folkskolan byggdes 1907.

Läsåret 1932 - 33 var vi så många elever i folkskolan klasserna 4 - 6 att vi i 6:e klassen fick flytta ut i det mindre huset med vår undervisning. Där var annars slöjdsal.

Jag bifogar också fotokopior på bladen 19, 20, 21 och 24 ur E O Jonssons (1869 - 1961) i Kallsta efterlämnade anteckningar, vilka han gjorde någon gång 1940 - 1950. Noteringen längst ned på blad 21 om planer för en ny skola avser den som byggdes något norr om Ringsta föreningshus.

Min adress under skoltiden var: Kallsta.

___

Ja, detta är vad jag minns från min skoltid och vad jag kommit fram till på annat sätt och jag hoppas att något skall vara av värde för bygdeforskningen.

Med vänlig hälsnng

Allan Granström

Bergsgatan 24 C

832 00 Frösön

Telefon 063 - 12 44 74