Litsboken XXXVIV 1989 sid. 147

Smörstenen vid Landvågsvägen

av Allan Granström

 Erik Jonsson i Kallsta har i sin skrift "Min hemsocken", skriven omkring 1950, berättat följande om denna sten: "Cirka 2 km väster om Kallsta efter den s k Landvågsvägen finns en stor, flat sten alldeles intill vägkanten som kallas smarjstejn (smörstenen), varom följande sägen levat generationerna igenom.

En jättekvinna kom med sina kor och getter vandrande över skogen. Hon hade gått lång väg och var trött varför hon satte sig på en sten vid sidan om stigen hon vandrade fram och det var just stenen som sedan fick namnet smarjstejn. Och sedan fanns på stenen tydliga märken efter där hon suttit, efter smörbyttan och kärnbyttan samt efter kornas och getternas klövar. Stenen finns ännu kvar, likaså märkena, som nämnts.

Där kyrkor fanns brukade jättarna kasta stora stenar mot kyrkan när kyrkklockorna hördes. Enligt gammal sägen skulle i urtid ha funnits en kyrka i Ringsta. Gamla personer visade på stora stenar och dessa voro av jättarna i vredesmod ditkastade då kyrkklockorna klämtade. Sällan träffade dock dessa det avsedda målet."

Jag minns också denna sten och de märken som Erik Jonsson berättade om, både efter smörbyttor, klövar och jättekvinnans bak. Smörbyttorna, som lämnat märken efter sig, var nog av större modell.

Stenen användes som viloställe när man gick med tung börda till eller från fäbodarna eller bärskogen. Dess höjd passade bra som sittbänk.

Stenen fanns något väster om den s k gammalkallstabuvallen men innan vägen delade sig mot Landvågen och Nybodarna.

Men mycket har hänt sedan 1950. Avverkningar har skett och vägen har breddats för att passa en nyare tids timmertransporter. Sommaren 1986 försökte jag återfinna stenen utan att lyckas. Kanske har den kommit på sidan vid breddning av vägen.